Wenner-Grens holdingbolag var, till skillnad från hans andra företag, inte uppkallat efter honom själv. Fulcrum är latin för stödjepunkt. Och en mäktig stödjepunkt var det, navet i all hans affärsverksamhet. Under lång tid var Axel Wenner-Gren en av de absolut rikaste i Sverige. Idag, när namnet Fulcrum inte längre är upptaget av den mäktiga Wenner-Grenkoncernen, är det bland annat namnet på en italiensk cykeldäckstillverkare, en studenttidning i Ottawa och ett ryskt krigsplan.
Det var efter Axel Wenner-Grens död 1961 som det uppdagades att allt inte stod rätt till i Fulcrum. Än idag vet man inte hur pass mycket Axel själv visste om den ekonomiska sanningen. Många upprördes under åren av Axel Wenner-Grens remarkabla oförmåga att omge sig av goda rådgivare och sunda affärskontakter. Vart han än kom verkar han ha dragits till skojare och charlataner. I Mexiko var han god vän med presidentens ökände mutkolv till bror, under svartlistningen lierade han sig med patrask som gjorde saken värre och till nära anförtrodd och förvaltare i företagen hade han Birger Strid. Det har ryktats att Axel på ålderns höst dessutom blev mer och mer förvirrad, något som gav Strid och styrelsen möjlighet att skyffla omkring enorma summor som det bäst gagnade dem själva.
Ryktena florerade, ingen visste sanningen och på Häringe slott såldes allt av värde. Till och med guldkranarna i Marguerites badrum. Senare, under sommaren 1975, dömdes Birger Strid till två års fängelse och 21 miljoner kronor i skadestånd. Han hävdade hela tiden sin oskuld och sade sig ha gjort allt som stod i hans makt för att rädda dödsboet. Att Birger Strid gjort fel är styrkt i domstol. Dock ska det också påpekas att många insatta senare berättat att Birger hade satts i en omöjlig ekonomisk situation.
Efter avtjänat fängelsestraff dök Birger Strid åter upp på Häringe Slott. Han ville då lämna tillbaka en bronsbyst föreställande sin före detta arbetsgivare.
