Ägarlängd

2007 tog Jenny Ljungberg över ägarskapet av Häringe Slott och skapade sitt bolag c/o Hotels, där även Grythyttans Gästgivaregård, Tammsvik och Krägga Herrgård ingår. Det nyförvärvda Maidstone Arms i East Hamptons är det första internationella hotell som ingår i Jennys växande kedja.

1999 köpte familjen Ljungberg Häringe Slott. Driftsbolaget Häringe Slott och konferens ingår numera i det familjeägda Tage Hotels. Fastigheten ägs av familjen privat.

År 1986 köpte Olle Hartwig tillbaka Häringe Slott och fortsatte driva slottet som ett konferenshotell. Han försökte, nu som under tidigare ägarperiod, att återskapa slottet som det var under makarna Wenner-Grens tid.

År 1979 säljs Häringe Slott till Sven-Philip Sörensen, Securitas. Slottet samt tillhörande ladugårdsdel renoveras och det blir hotell- och konferensanläggning. Securitas utbildade här sin egen personal. Det mest välbevakade slottet i Sverige under de åren tror man?!

År 1974 köpte Olle Hartwig, ägare av Sveriges största familjeägda livsmedelsföretag, Häringe Slott med mark på exekutiv auktion för 1.7 miljoner kronor. Slottets enda kvarvarande möbel var det stora magnifika skåpet i matsalen.

Axel Wenner-Gren köpte Häringe Slott på en konkursauktion. Han var en stor affärs- och industrimagnat som bland annat var med och grundade Electrolux. Makarna Wenner-Gren hade förälskat sig i Häringe Slott under deras tidigare besök hos Kreuger, köpet skedde via telefonkontakt med parets advokat när de befann sig i New York. Wenner-Grens inredde Häringe Slott med dyrbara gobelänger, vasaporträttet i stensalen, rustningar, vapen, porslin och mycket mera. Axel var en perfektionist och under denna period fanns det på Häringe kor och prisbelönta tjurar. Mjölken var av så god kvalité att den sändes till Stockholms barnsjukhus.

Efter Axels död flyttade Marguerite till Mexico, men vilar nu tillsammans med sin kära make på Häringe Slott.

Torsten Kreuger var finansman och tidningskung. Efter avlagd ingenjörsexamen på Chalmers, ritade och byggde han tändsticksfabriken i sin hemstad och blev så småningom chef för industrier både inom och utom landet. Häringe Slott renoveras nu åter igen. Det gjordes färre men större rum, gången mellan huvudbyggnaden och Sjöflygeln byggdes liksom kägelbanan, poolen med mera.

Då Otto Johan Löwen var barnlös ärvdes Häringe Slott av Otto Johans sysslings son friherre Erik August Otto Löwen som också fick Trollesund i arv och därför lade till namnet Trolle.

År 1896 ärvde hans son, friherre August Trolle Löwen Häringe Slott. Nordiska museet fick, först som donation vilket senare övergick som gåva, många av de äldre inventarier som bevarats då slottet renoverades i början av 1900-talet.

Generalmajor friherre Fabian Löwen var 14:e barnet i en syskonskara av 15. Han gifte sig rikt med Sofia Elisabeth Trolle och förvaltade tillgångarna så väl att förmögenheten ökade. Under hans tid reparerades huvudbyggnaden på Häringe Slott. Redan när slottet stod klart drygt 100 år tidigare ansågs stilen omodern. Slottet var i renässansstil när nymodigheten föreskrev barock. Därför renoverades slottet. Ett mansardtak anlades och de nyklassicistiska portalerna kom troligen till på 1770-talet. Vid hans död 1773 övertog yngste sonen friherre Otto Johan Löwen Häringe Slott. Han ägnade sig helt åt sina gårdar och bodde på Häringe i 50 år.

Agneta Wredes dotter Hedvig Katarina Lillie gifte sig 14 år gammal med den 45-årige Magnus Julius de la Gardie, riksråd och överstemarskalk hos Fredrik I. De fick 12 barn varav 5 dog tidigt. Hedvig Katarina var kvick, charmig och politiskt engagerad. Hon gav upphov till partibenämningarna hattar och mössor. När Julius de la Gardie dog år 1741 var det politiska läget i ansträngt i Sverige. Hedvig Katarina bosatte sig då i Paris där hon sedermera gick i kloster.

En av Häringe Slotts starka personligheter var Agneta Wrede, dotterdotter till Agneta Horn, som i 34 år efter sin mans död själv förvaltade Häringe Slott. År 1719 härjade ryssarna på ostkusten. Det berättas att Agneta för att rädda trakten tog hjälp av den pensionerade kaptenen Aminoff. Han såg till att folk gick man ur huse med grytor och annat som slamrade samt med störar som liknade lansar och därigenom räddades Häringe Slott från att brännas ner. Det sägs att ryssarna undvek den här delen av kusten eftersom de trodde att svenska trupper var förlagda här.

Fabian Wrede och Claes Flemming kom båda att tillhöra Kungliga Majestäts reduktionsmän då samtliga egendomar som blivit ärvda genom ämbete och ej genom familjearv indrogs till kronan. Intressant är att Häringe Slott med många underlydande gårdar i trakten kom att tillfalla Fabian Wrede genom arv efter sin svåger Gustav Cruus.

Friherre Gustav Cruus var även överste och deltog, liksom sin far, framgångsrikt i många fälttåg och satte på egen bekostnad upp ett kavalleri. Under tiden för Reduktionen år 1681 fanns troligen också ett krigssjukhus på Häringe. År 1690 brann Häringe Slott men mycket kunde räddas, så som husgeråd, sängkläder och gyllenlädertapeter, genom att det kastades ut genom fönstren. Gustav Cruus blev en av landets rikaste män eftersom Häringe inte omfattades av Reduktionen.

Agneta Horn kom själv under många år att ansvara för Häringe Slott och andra egendomar. Detta gjorde hon med raskhet och ekonomiskt sinnelag. Hon sålde korn, havre och hästar till köpmän och borgare med stor framgång. Agneta Horn och Lars Cruus fick fyra barn.

När Gustav Horn övertog Häringe Slott, som var byggt i trä, var det i mycket dåligt skick.  Därför lät han snabbt uppföra ett trähus på 5 rum och kök, nuvarande Sjöflygeln. Där bodde familjen när de inte var ute på långa resor i fält. Under 1654-1657 byggdes huvudbyggnaden under tät korrespondens mellan Horn och hans kamrer Erik Nilsson Klint. Ett stort tegelbruk byggdes på Sotholmsängen vid Häringe för att förse byggnationen med det tegel som behövdes. Slottet i två våningar stod klart 1657, samma år som Gustav Horn dog. Det är den byggnad som Gustav Horn byggde som nu utgör grunden för Häringe Slott.

Gustav II Adolf var den siste Vasaättlingen på Häringe Slott. Inför fälttåget till Tyskland under 30-åriga kriget samlades soldaterna här. Årsta och Häringe hade år 1630 tillsammans en här på 15 000 man. 1628 överlät Gustav II Adolf Häringe Slott till fältmarsalk greve Gustav Horn.

Hertig Johan dog endast 29 år gammal.

Johan III och Hertig Karl ärvde tillsammans Häringe Slott och delade upp sin sinnessvage bror Hertig Magnus gods mellan sig.

Johan III:s son Hertig Johan av Östergötland var endast tre år gammal när han fick ärva Häringe Slott och Hertig Karl innehade därför slottet ytterligare några år.

Han blev riksråd och behöll Häringe Slott under sin livstid. Under denna tid fanns på Häringe ett sjukhus för sjukt sjöfolk och även en begravningsplats kallad kyrkogårdsbacken.

Gustav Vasa lånade ut slottet, 'på behaglig tid', till bland annat riksrådet Peder Olofsson Hård, som tack för all hjälp såväl vid förhandlingar som i krig. När han avled tog Johan Pedersson Bååt över.

År 1525 gjorde Gustav Vasa anspråk på Häringe Slott som arvegods eftersom hans far var svåger med Sten Sture. Gustav Vasas stora intresse för Häringe berodde på dess viktiga strategiska läge för örlogsflottan. Därför lät han bygga ett varv för kronans räkning på Häringe.

År 1495 bytte riksföreståndaren Sten Sture till sig Häringe Slott av biskop Cordt Rogge. Kung Hans av Danmark brände ner Häringe år 1501, en hämnd mot Sten Sture, som försökt hindra att Kung Hans även valdes till kung av Sverige. Häringe Slott gick i arv i Sturesläkten i 30 år.

I 200 år kommer Häringe Slott att tillhöra kyrkan. Under denna tid skänktes och köptes ytterligare jord och gårdar i trakten och ägandet kom att omfatta stora delar av Södertörn. Under denna tid fanns nu även ett kapell som var helgat åt heliga Birgitta (år 1385).

Han gav bönderna rätt att stoppa stormäns våldgästningar på gårdarna. Magnus Ladulås var katolik och kyrkan gav honom stöd i många situationer. Så skänktes Häringe och en tillhörande del av Muskö till biskop Anund i Strängnäs.

I drygt 100 år saknas uppgifter om ägarskiften, men år 1250 kom det genom arv till kung Magnus Ladulås.

På trädgårdsberget som vetter mot Landfjärden (Lamfjädden på gammalsvenska) ligger en rektangulär borgruin med två hörntorn som kallas Sotes Borg, det tidigare Häringe.

När Viking Sote förlorade slaget mot Olof Haraldsson vid inloppet till Landfjärden utanför Häringe sägs att han borrat sina skepp i sank och omkommit med allt sitt folk i Landfjärden. Tre stycken skepp kan också urskiljas i djupet.